Disas kamp

SAGA Egmont

Disas kamp

är översatt från danska av Camilla Duner efter

Disas kamp

ISBN: 9788711772997

1. E-boksutgåva, 2017

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med Saga samt med författaren.

Lindhardtogringhof.dk

Saga är et förlag i Lindhardt og Ringhof, ett företag inom Egmont-koncernen

1.

Här uppe från kratern, där Disa och hennes pappa står, kan de se ända till De mörka borgarnas enorma ingång.

Det är där inne, mellan de förvridna lavapelarna, som Disas tvillingsyster Alva befinner sig. Eller kanske är hon ännu längre bort – bortom De mörka borgarna!

Alva, som Disa ska befria med hjälp av svavelranunkeln. Kanske är hon fryst, precis som deras pappa var? Och vad kommer att hända om hon inte lyckas befria Alva? Då kommer Disa alltid att vara ensam. Men inte lika ensam som förut, för hon har sin pappa! Disa söker hans hand och trycker den. Han trycker tillbaka, milt och varmt.

”Vi stannar och vilar här resten av dagen”, säger pappa.

”Vi har kört hela natten och behöver sova. När det blir mörkt vågar vi oss in i De mörka borgarna. Människorna kallar dem för Dimmuborgir, men de är skapade av naturen. Det är vulkaner som har slungat ut eld och smält sten över landskapet.”

”Bor det någon i De mörka borgarna?” frågar Disa.

”Ja, trots att det är kargt och öde så myllrar det av liv överallt”, berättar han. ”Troll, älvor och dvärgar befolkar klipporna och de stora stenarna. Men underligt nog bor det inga vittror här.”

Nu upptäcker Disas pappa Kamban, som står vid sidan av.

”Och du kör hem, så snart du är redo!”

”Jag vill hellre stanna här med er”, svarar Kamban.

”Det går inte. Dina föräldrar vet inte var du är”, säger Asbjörn. ”Dessutom kan resan in i De mörka borgarna mycket väl bli farlig. Jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände dig något.”

”Ja, men ni kommer att behöva bilen när ni ska tillbaka!” Kamban låter ivrig. ”Dessutom behöver vi älvor inte alls lika mycket sömn som vittror och människor.”

”Du hörde vad jag sa”, säger Asbjörn strängt.

Kamban sparkar till en sten som faller ner i vattnet i botten av kratern med ett plums. Han ser missnöjd ut, men säger inget mer.

Sen följer de stigen ner från kratern, och Disa känner genast hur trött och hungrig hon är.

”Vi har tur”, säger pappa, som om han har läst hennes tankar. ”Här finns massor av kråkbär och blåbär. Låt oss äta så mycket vi kan.”

Men kråkbär är bittra och torra, tycker Disa. Blåbären är lyckligtvis söta och smakar mer. Det är första gången hon äter bär direkt från riset. På barnhemmet kom de alltid från en påse i frysen.

Asbjörn har plockat ormbunkar och ljung och gjort en bädd åt dem. Solen står nu högt och den värmer så att Disa måste ta av sig jackan.

Mätt och underbart behaglig till mods lägger hon sig till rätta mellan pappa och Kamban och slickar den röda blåbärssaften från sina händer. Ljungen doftar sött och gott. Men det finns en annan doft också, pappas doft. Trots att den är ny känns den välbekant.

Innan hon somnar funderar hon på om Regitze har hunnit upptäcka att hon är borta. Kanske har hon upptäckt att clownen också är borta, och då…

Disa vaknar av att hon fryser. Solen har flyttat på sig. Hon ska precis vända sig om när hon skymtar något vitt. Hon hör ett torrt rasslande och i nästa stund ser hon svansen på en fjällräv försvinna i gräset. Snart sover hon igen.

Nästa gång hon vaknar är det skymning. Himlen är täckt av moln, det måste vara kväll.

”Bra, du är vaken nu, min Disa. Det är dags att komma i väg”, säger pappa. ”Vi får väcka Kamban också, trots att han sover som en stock.”

De hittar Kambans bil som är täckt under småsten och en presenning.